Irländsk setter

Historia

Den irländska setterns exakta ursprung är okänt, men det är troligtvis en korsning mellan engelsk setter, spaniel och pointer. Jägare behövde en stor hund som kunde ses på avstånd, och den klara mahognyfärgen på setterns päls gjorde detta möjligt. Den första kenneln som födde upp irländska setters startades runt år 1800. 1862 föddes en irländsk setter som ansågs oduglig för jakt, men som passade för utställning. Champion Palmerston, som han hette, blev en känd utställningshund, och alla moderna hundar idag kan spåras tillbaka till denna hund. Irländska setters har bra luktsinne och blir aldrig trötta ute i terrängen.

Beteende

Irländska setters är aktiva hundar som älskar att vara utomhus. De är som gladast när de får springa runt och leka. De har massvis med energi och kommer fortsätta i timmar om de får chansen. De är bra familjehundar som kommer bra överens med barn och andra djur. Irländska setters tenderar att vara väldigt valplika under sina första 2-3 år, så det tar ganska lång tid innan de lugnar ner sig. De bör hållas under uppsikt tillsammans med små barn eftersom de kan vara ganska stökiga och lätt kan putta till barn. De är hängivna sin familj och har alltid full koll. De kommer berätta för dig när någon närmar sig ert hus, men av nyfikenhet snarare än att vilja skydda. Eftersom det är en väldigt intelligent ras lär sig irländska setters fort, och är ganska lätta att träna. De är dock väldigt självständiga och kan bli väldigt busiga ibland. Träning bör börja tidigt för att lära dem vem som bestämmer, annars kommer de ta ledarrollen själva.

De har väldigt mycket energi, men en lång promenad en gång om dagen bör vara tillräckligt för att trötta ut dem. De är oftast bra på att hålla sig nära dig och kommer tillbaka när du ropar, såvida de inte får upp ett spår på t.ex. en ekorre. Då kommer de förmodligen rusa iväg, och kan komma väldigt långt på kort tid. De måste få mycket motion, eftersom de annars kan bli väldigt destruktiva när de kommer tillbaka inomhus. En snabb promenad några gång om dagen är inte tillräckligt för irländska setters. Eftersom de älskar att ha roligt trivs de som bäst när familjen är samlad runt dem, och mår inte så bra om de lämnas ensamma under längre perioder. Svansen viftar alltid, så se till att inga ömtåliga saker står i svanshöjd.

Det är en relativt frisk ras, men kan drabbas av höftdysplasi och magomvridning. De måste borstas några gånger i veckan, och klippas några gånger om året för att hålla pälsen fin.

Temperament

Irländska setters är i stort sett outtröttliga, och älskar att leka. De trivs som bäst när de får vara ute och utforska naturen och sträcka på sina ben. De är känliga, självständiga själar som behöver bestämd träning tills de mognat, vid ungefär 3 års ålder.

De är intelligenta hundar som kommer ihåg saker de lärt sig (på både gott och ont), och kommer bra överens med andra hundar, men kan ibland vara lite för uppspelta och studsiga för mindre barn.

Hälsoproblem

Irländska setters kan drabbas av höftdysplasi, progressiv retinal atrofi (nedbrytning av näthinnan som kan leda till blindhet), magomvridning, epilepsi och vissa cancerformer.

Information om rasen

  • Status: Vanlig
  • Livslängd: 11 - 12 år
  • Vikt: 25 - 32 kg
  • Höjd: 63 - 69 cm
  • Ovanlig: Nej
  • Päls: Medel
  • Pälsvård: Oftare än en gång i veckan
  • I stan eller på landet: Båda
  • Minimal storlek på boende: Stort hus
  • Minimal storlek på trädgård: Stor trädgård
  • Rastyp: Jakthund
  • Storlek: Stor
  • Energinivå: Hög
  • Motionsbehov: Mer än 2 timmar

Era bilder

Senaste recensionen för Irländsk setter

Det finns inga recensioner för denna ras än. Klicka här för att skriva en.

Få Omlets nyhetsbrev!

Stäng

Registrera dig för tävlingar, nyheter, specialerbjudanden och massa mer. Det är gratis!