Undulatvarianter

En slumpmässig färgfläck skapar inte en variant! För att klassa in under denna benämning måste det speciella mönstret på fjäderdräkten, eller färgen på teckningarna, vara låst i generna, med förmåga att föras vidare till nästa generation.

Undulater med teckningar som skiljer sig från de vanliga gröngul och blåvita sorterna kan delas in i två breda kategorier - opaline och spangle.

Opalineundulater

Detta är den vanligaste av de två. Opalineundulater har mindre ränder på huvud, axlar och rygg än standardfåglen, om ens några ränder alls. Färgen på kroppen på undulaten finns också på vingfjädrarna hos opalinefåglar (en vanlig gröngul fågel har alltså svarta och gula vingfjädrar, medan de hos opaline är svarta och gröna; blåvita undulater har vanligtvis svarta och vita fjädrar, men är här blå och vita). Opalineundulater har också ofta starka pastellfärger.


opalineundulater
Opalineundulater

Spangleundulater

Hos dessa fåglar är mönstret på vingteckningar och halsfläckar tydliga. De flesta undulater har svarta vingfjädrar blandat med den underliggande kroppsfärgen (gul eller vit), men hos spangleundulater är dessa färger omvända (alltså gula fjädrar med svarta ränder). De har färre halsfläckar än vanliga fåglar, och ibland inga alls. Om det finns fläckar ser de ofta ut som små måltavlor, med en vit fläck i mitten. Undulater med två spanglegener är övervägande enfärgade - gul eller vit - ibland med andra färger som subtilt lyser igenom fjäderdräkten.


spangleundulat
En spangleundulat

Gulmaskade och guldmaskade undulater

Gulmaskade undulater är blå fåglar med (du kan aldrig gissa!) gula ansikten, snarare än vita. Den gula färgen finns alltså bara på ansiktet, vingtopparna och på stjärtfjädrarna, och ibland lite på bröstet, så att de blå fjädrarna verkar något gröna.

Gulmaskad 2 är mer tydligt gul, hos dem har färgen “läckt” så långt ner på fågelns kropp att den gör fågeln vackert turkos, med bara några små blå bitar. Dessa fåglar har dock kvar sina blå kindfläckar.


gulmaskad undulat
Gulmaskad undulat

Guldmaskade undulater har starka, smörblommefärgade ansikten och massvis med gult och blått, trots att fågeln fortfarande tydligt är blå i grunden.

Helfärgade (clearbody) undulater

Dessa kommer i två sorter, Texas och Easley eller Laced. De är vita eller gula, med de vanliga svarta ränderna på vingarna, men med svagt grå handpennor. De har också övertoner i andra färger, beroende på deras gener (grön, blå eller grå). Texas har mer färg på kroppen, och en violett kindfläck, medan easleys har två nyanser, med silvergrå kindfläckar.

Engelska undlatvarianter

Namnet engelsk undulat är känt över hela världen. De är de som är vanligast på utställningar för undulater, och kallas ibland för utställnings- eller showundulater. De är betydligt större än den ursprungliga vilda fågeln, och ser kraftigare ut på grund av deras tjocka fjädrar på huvudet, som ibland fluffas upp så mycket att de nästan helt täcker fågelns näbb. Engelska undulater kan också ha extra kindfläckar.

Engelska undulater tenderar att vara lugna och ganska lätta att tämja och hålla. De brukar också söka mänsklig kontakt mer aktivt än sina vildare kusiner, och använder sällan sina näbbar aggressivt. Det är ett resultat av selektiv avel, där allting vilt och aggressivt har avlats bort, eftersom det inte skulle imponera på domarna.


engeska undulater
Engelska undulater kommer i många färger

Om du bara haft engelska undulater kanske du inte tänker på detta, men de är ofta mycket tystare än de mindre sorterna. Deras röster har lägre frekvens och de skriker sällan, och ger ifrån sig ett mer melodiskt läte, i kontrast till de minde fåglarnas konstanta tjattrande och babblande.

Tofsundulater

Fler fjädrar på huvudet är en av sakerna som oftas ses på utställningsundulater. Vissa varianter har tofsar och kronor som nästan helt täcker deras ansikte, nästan som en lejonman. Till skillnad från vissa andra djur (t.ex. hundar) lider inte ens den största, fluffigaste och mer fjäderbeklädda fågeln någonting av sitt speciella utseende (såvida det inte beror på en sjukdom).

Tofsar finns inte bara hos engelska undulater dock. Precis som alla andra genmutationer uppkommer det naturligt och finns överallt där man fött upp fåglarna. Kronor formas av en grupp fjädrar som växer i fel riktning och pekar utåt, snarare än ligger mjukt och nära kroppen.

Det finns tre olika sorters huvudkronor hos tofsundulater - tufted, half-circular och full circular. Tufted gör att undulaten liknar en nymfparakit, medan circular-tofsar snarare ser ut som ett dåligt permanentat hår.

Samma mutation kan också göra att fjädrarna växer slumpmässigt någon annanstans på fågelns kropp, och i extrema fall kan det se ut lite som att någon har bytt plats på alla fjädrar med lim och inte använt någon instruktionsmanual. Dessa fåglar kallas ibland ‘frilled’.


frilled undulat
En frilled-undulat

Ovanliga undulatvarianter

Väldigt sällan dyker en potentiell ny variant upp från genpoolen. Den nyligaste var Blackface/svartmaskad, en mörk fågel med starkt randig kropp och huvud, lite som en zebra. Dessa uppkom i Nederländerna under 1990-talet, men försvann igen när hela populationen dog av en sjukdom (en av farorna med att isolera nya typer hos en enda uppfödare). Samma mutation kommer utan tvekan dyka upp igen någonstans, förhoppningsvis med ett bättre namn denna gången.

En annan ovanlig variant som dyker upp då och då är brownwing, en medlem i gruppen “bruna undulater” som har bruna teckningar utan minskad kroppsfärg.

Dessa två har fortfarande inte sedimenterat sig som nya varianter, men de är exempel på den mångfald och spänstighet som finns i undulaternas genpool. De kan ha försvunnit för tillfället, men de kommer utan tvekan bubbla upp till ytan någon gång.

Andra ovanliga varianter inkluderar faded, en sorts urtvättad grå undulat som nämns i kapitlet om grå undulater här nedanför, men med bara en väldigt lätt grå effekt.

Antracitundulater har mörkgrå kroppar och kindfläckar, med vanliga svarta teckningar och långa svarta stjärtfjädrar, som om någon målat dem i svartvitt. Mutationen som skapar denna variant är väldigt ovanlig, och senast vi såg den var i Tyskland under 1990-talet. Vissa experter menar att en variant som dog ut under tidigt 1900-tal, the English Grey, var genetiskt identiska med antracit.

Saddleback-varianten liknar på många sätt opalineundulaten, men fågelns huvudteckningar är grå snarare än svarta, och den har en “sadel” mellan axlarna utan några ränder. De vanliga svarta vingmarkeringarna är också grå, och blir mörkare längre ner på vingen. Saddleback-undulater har heller inte samma ombytta vingfärger som opaline.

Kundbilder

Kommentarer

Det finns inga kommentarer än

Skriv en kommentar