Historia

De gerbiler som vanligtvis hålls som husdjur är mongoliska ökenråttor, eller meriones unguiculatus. Det kan översättas som ‘krigare med klor’. Legenden säger att kejsaren Djingis Khan gav dem detta namn efter att en ökenråtta bet en mördare i foten precis innan han skulle attackera den sovande kejsaren. Bettet gjorde att inkräktaren skrek i smärta, så att Kahn vaknade och fick tag i sitt svärd. Från den stunden var Djingis och hans ökenråtta oskiljaktiga, och var kejsaren än gick följde ökenråttan med.

Denna legend kan ha förändrats något genom åren, men en sak är säker, Djingis Khan visste säkerligen vad som är ett bra husdjur!

Den första avbildningen av en gerbil

Många år senare reste Fader Armand David, en fransk missionär, genom norra och västa Kina för att samla olika exemplar av djur och växter som västvärlden inte kände till, och skickade tillbaka dem till Paris. Man kan säga att det var en tidig version av Google; någon i Paris sa “Jag undrar hur en panda ser ut”, och så skickade man Fader David att leta reda på en att ta med tillbaka. Söktiden var något längre än idag, ofta flera år. En av hans många upptäckter var faktiskt jättepandan. 1867 skickade han exemplar av den mongoliska gerbilen till Europa, och det är troligt att de var de första gerbiler att nå kontinenten.

Fader Armand David

Det tog nästan 100 år till innan gerbilerna tog sig till USA, där den största marknaden finns. 1954 importerade Dr. Victor Schwentker några gerbiler till USA för att använda i sina experiment. Deras lämplighet som husdjur upptäcktes på labben när de började hämta papper och bli väldigt uppspelta när folk gick iväg på promenader. Det tog inte lång tid innan några av gerbilerna tog sig från labbet till husdjursbutiken, där deras intelligenta och nyfikna personligheter gjorde att de snabbt blev populära bland barnen (förutom i Kalifornien där de är förbjudna).

I Sverige har gerbiler hållits som husdjur sedan 1960-talet, och är idag en av världens mest populära smådjur.

Gerbiler i det vilda