En kort historielektion om bikupor

Du kan förlåtas för din förvirring när du ska välja den bästa bikupan, men denna korta historielektion kanske hjälper något.

Vilda bin

Under de många miljoner år innan människan började odla bin levde honungbin vilt i naturliga håligheter. Om de höll sig friska och vädret var bra svärmade de i stort sett varje år för att kunna föröka sig. Att påbörja ett nytt samhälle är, och var, alltid riskabelt; tre fjärdedelar av alla nya bisamhällen i det vilda dör inom ett år av svält. Biodlare idag erbjuder kupor som är tre gånger större än naturliga håligheter, vilket minskar risken för att bina svärmar, och det finns nu en rad olika bikupor att välja mellan. Här är en kort historielektion:

Halmkupa

För ett par tusen år sedan utvecklades biodling från att stjäla från vilda kupor till att ha bin i upp och nervända korgar i halm. Svärmarna som rymde fångades för att ersätta samhällen som dödades för att komma åt vax och honung. Du kan inte realistiskt sett ha bin i en halmkupa eftersom det är i stort sett omöjligt att inspektera dem (i USA är det till och med olagligt). En halmkupa kan dock fortfarande vara användbar om du vill fånga en svärm.

1850 - Langstrothkupan

De moderna bikuporna

Under andra halvan av det industriella 1800-talet utvecklades nya kupor runt om i Europa, med små förbättringar. Trågkupor, t.ex. Smålandskupan, är en låda med flyttbar bakvägg som gör att du kan förändra binas utrymme, och uppstaplingskupor låter dig anpassa binas utrymme genom att utöka eller begränsa antalet lådor bina har. Ett stor antal olika rammått utvecklades också, och än idag diskuteras ofta vilken storlek på ram som är mest fördelaktig. Många menar att det beror på en rad olika aspekter, t.ex. bikupornas placering, lokalt klimat och storleken på samhället, men kommersiella biodlare i Sverige tenderar att använda en så kallad ¾ Langstroth-ram. Idag tillverkas bikupor av lätta material som inte absorberar vätska.